Söndagmorgon och social bakfylla
Igår var jag på kalas och som vanligt har jag ingen bakfylla. Jag har aldrig haft en bakfylla i vanlig mening. Jag och min älskling förfestade med grabbarna lite och sen gick vi hem till en annan kompis och festade vidare. Jag blev fullare än jag varit på flera år och fortfarande ingen bakfylla. jag brukar fundera ibland hur mycket jag egentligen ska dricka innan jag får bakfylla. Det känns nästan dåligt att inte behöva lida för fyllan som de flesta andra gör. Som att jag en dag kommer att gå alla bakfyllors moder och dö på fläcken.
Klockan var närmare fyra innan jag och min älskling, efter ett par timmar av djupa diskussioner och kärleksförklaringar, kom i säng och jag somnade fort. Jag kommer knappt ihåg att jag lade huvudet på kudden ens en gång. Det är här det sjuka börjar.
Jag vaknar, pigg och utvilad strax innan åtta på morgonen. Vad gör jag sen? jo jag stället mig och bakar bröd så det ska finnas frukost till Älskling när han vaknar eftersom jag åt det sista brödet. Det bara kan inte vara normalt att reagera såhär på fylla! Men ändå är det så jag alltid reagerat.
Jag dricker inte ofta. Jag tar aldrig alkohol till maten, jag har aldrig klarat av kombinationen mat och alkohol av någon anledning. På ett år, om man ska se till något slags medeltal, så dricker jag kanske en gång i månaden, på sin höjd. Enligt min egen logik borde det innebära att jag är mer intolerant till alkohol än om man dricker oftare. Om kroppen är ovan vid giftet borde det ta hårdare. Samtidigt är det lika logiskt att om kroppen mår tiptop eftersom det inte får i sig så mycket gift har den större kapacitet till att göra sig av med giftet fort. Oavsett varför så sover jag djupt och vaknar mer utvilad än jag varit på länge om jag haft en kanonfylla kvällen innan. Jag sover kort och koncist. ;)
Det jag däremot råkar ut för är något som jag kallar för"social bakfylla". Den som läst mina andra blogginlägg vet att det kräver en ganska stor mängd energi för mig att umgås socialt. Det har inte att göra med att jag inte tycker om att umgås, det är tvärtom. Jag älskar människor, det är bara det att jag blir väldigt trött av att ha dem omkring mig. På en fest är det i regel många människor och festen i sig passar mig väldigt bra som socialt umgängessätt. Det kanske låter ologiskt för dig men låt mig förklara. På en fest, i alla fall de jag besöker, finns massor av de människor jag tycker om samlade på en och samma plats. Jag sparar jättemycket energi på att vara jättesocial vid ett tillfälle snarare än att samla upp energin vid säg 15 separata tillfällen. Dessutom ligger det inte någon press på mig som "samtalspartner" eller "underhållare", eftersom det finns så många andra människor där kan jag bara smälta in och finnas stundtals när en diskussion eller situation jag inte kan delta i bryter ut. Däremot finns det en väldigt stor baksida.
Den sociala bakfyllan är det som händer mig i flera dagar, ibland upp till en vecka, efter att jag varit på en fest eller likartad social tillställning. När min mentala, sociala energi är fullkomligt tömd och jag helt enkelt inte orkar träffa folk. Naturligtvis spelar fyllans kemi in på det där också. Även om jag inte har en traditionell bakfylla, så har jag ju fortfarande fått i mig samma gift och det giftet påverkar människan generellt i upp till en vecka efterås bland annat genom att öka ångest och störa sömnen och allt vad det är. Så den "veckobakfylleångesten" måste ju påverka den sociala bakfyllan och förstärka den, men jag känner att det är viktigt att poängtera att den kommer oavsett om jag druckit något eller inte.
Ett intressant fenomen och ett uttryck jag hoppas sprider sig, det här med "social bakfylla", för jag är övertygad om att det är många som upplever den.
I övrigt så var festen väldigt trevlig och vi hade många oerhört givande diskussioner om samhället, kvartslivskriser och utanförskap. Det är så skönt att diskutera sådanna ämnen med människor som inte befinner sig i min situation men som tycker precis som jag. Det finns hopp för framtiden... ;)
Klockan var närmare fyra innan jag och min älskling, efter ett par timmar av djupa diskussioner och kärleksförklaringar, kom i säng och jag somnade fort. Jag kommer knappt ihåg att jag lade huvudet på kudden ens en gång. Det är här det sjuka börjar.
Jag vaknar, pigg och utvilad strax innan åtta på morgonen. Vad gör jag sen? jo jag stället mig och bakar bröd så det ska finnas frukost till Älskling när han vaknar eftersom jag åt det sista brödet. Det bara kan inte vara normalt att reagera såhär på fylla! Men ändå är det så jag alltid reagerat.
Jag dricker inte ofta. Jag tar aldrig alkohol till maten, jag har aldrig klarat av kombinationen mat och alkohol av någon anledning. På ett år, om man ska se till något slags medeltal, så dricker jag kanske en gång i månaden, på sin höjd. Enligt min egen logik borde det innebära att jag är mer intolerant till alkohol än om man dricker oftare. Om kroppen är ovan vid giftet borde det ta hårdare. Samtidigt är det lika logiskt att om kroppen mår tiptop eftersom det inte får i sig så mycket gift har den större kapacitet till att göra sig av med giftet fort. Oavsett varför så sover jag djupt och vaknar mer utvilad än jag varit på länge om jag haft en kanonfylla kvällen innan. Jag sover kort och koncist. ;)
Det jag däremot råkar ut för är något som jag kallar för"social bakfylla". Den som läst mina andra blogginlägg vet att det kräver en ganska stor mängd energi för mig att umgås socialt. Det har inte att göra med att jag inte tycker om att umgås, det är tvärtom. Jag älskar människor, det är bara det att jag blir väldigt trött av att ha dem omkring mig. På en fest är det i regel många människor och festen i sig passar mig väldigt bra som socialt umgängessätt. Det kanske låter ologiskt för dig men låt mig förklara. På en fest, i alla fall de jag besöker, finns massor av de människor jag tycker om samlade på en och samma plats. Jag sparar jättemycket energi på att vara jättesocial vid ett tillfälle snarare än att samla upp energin vid säg 15 separata tillfällen. Dessutom ligger det inte någon press på mig som "samtalspartner" eller "underhållare", eftersom det finns så många andra människor där kan jag bara smälta in och finnas stundtals när en diskussion eller situation jag inte kan delta i bryter ut. Däremot finns det en väldigt stor baksida.
Den sociala bakfyllan är det som händer mig i flera dagar, ibland upp till en vecka, efter att jag varit på en fest eller likartad social tillställning. När min mentala, sociala energi är fullkomligt tömd och jag helt enkelt inte orkar träffa folk. Naturligtvis spelar fyllans kemi in på det där också. Även om jag inte har en traditionell bakfylla, så har jag ju fortfarande fått i mig samma gift och det giftet påverkar människan generellt i upp till en vecka efterås bland annat genom att öka ångest och störa sömnen och allt vad det är. Så den "veckobakfylleångesten" måste ju påverka den sociala bakfyllan och förstärka den, men jag känner att det är viktigt att poängtera att den kommer oavsett om jag druckit något eller inte.
Ett intressant fenomen och ett uttryck jag hoppas sprider sig, det här med "social bakfylla", för jag är övertygad om att det är många som upplever den.
I övrigt så var festen väldigt trevlig och vi hade många oerhört givande diskussioner om samhället, kvartslivskriser och utanförskap. Det är så skönt att diskutera sådanna ämnen med människor som inte befinner sig i min situation men som tycker precis som jag. Det finns hopp för framtiden... ;)
Kommentarer
Trackback
