Postapokalyps - en chans att börja om på nytt
Jag har alltid drömt om att få vara med om en återfödelse av jorden. Inte en undergång utan just en återfödelse. Vara med och bygga upp ett nytt samhälle, leva själv i en värld där ett samhälle inte ännu existerar utan där var och en först och främst måste se till att man själv klarar sig och sedan tillsammans arbeta för en ny värld. Det är inte en utopi i vanlig mening, eftersom det skulle innebära en mycket svår tid snarare än ett perfekt samhälle, men det är den jag är ute efter galen som jag är. Jag tror faktiskt att jag skulle klara mig bättre i en sådann värld, där varje by får fäkta själv, än i det stressade pressade samhälle vi lever i idag.
I samhället vi lever idag är allt alldeles för sammankopplat och stort. amn kan knappt lyfta ett finger utan att oroa sig över om man har ansökt om tillstånd för det eller om man faktiskt bryter mot lagar när man gör det. I dagens samhälle är vi inte långt ifrån att man inte ens ska få laga sitt eget tak, för då har man jobbat svart. Allting ska kontrolleras och passas in i rätt fack, annars får det inte finnas och jag börjar faktiskt känna mig väldigt instängd i våran värld. För varje nytt lagförslag, varje ny blankett som ska fyllas i och varje kvitto som ska visas upp för myndigheter får jag allt svårare att andas. Jag spår att jag kommer kvävas inom 5 år. Sovjetunionen lät inte så mysig, är vi säkra på att vi vill leva så? Jag är i alla fall säker på att jag vill vara en fri människa.
Min dröm inatt handlade mycket om det här. Jag har drömt mycket om postapokalyptiska världar på senare tid men det här var den första drömmen som utspelade sig innan katastrofen hade hänt. En liten påminnelse kanske om att vara försiktig med vad man önskar sig, men också en stor indikator på hur kvävd jag börjar känna mig. Jag börjar känna mig ofantligt panikslagen och försöker tala om för min omgivning att vi måste stoppa det som håller på att hända, men det faller på döva öron, ingen vill tro att våra politiker skulle göra så mot oss.
Mina drömmar om en jordens "undergång" i kombination med allt jag läst på senare tid om vart vårat samhäller är på väg idag och dessutom alla rapporter om våra smältande glaciärer formade mardrömmen från inatt.
Om jag vore en starkare människa med mer drivkraft, skulle min dröm ha motiverat mig till att verkligen ta tag i det här och ge mig in i politiken mer aktivt, försöka förändra världen, rädda världen. Men jag är allt för mycket en pessimist, elelr kanske realist. Jag tvivlar på att jag skulle kunna göra någon skillnad om jag ens hade haft styrkan.
Så allt jag kan göra är att vänta på samhällets fall och hoppas på världens återfödelse...
Ja, nu är jag här igen. Jag kan dock inte se mina tidigare kommentarer till dig, ej heller lägga till dig som någon slags favorit så att jag lätt hittar hit igen. :-s
Denna nya bloggvärld är komplicerad, speciellt som det finns så många ställen som man kan blogga på att varje ställe (person) man kommer till har ett nytt upplägg. Jag fattar ju inte ens min egen sida!
Så länge ingen annan skriver inlägg till mig kan jag ju klicka hit genom din kommentar på min sida, men...
Din dröm kändes som att se en film. Jag såg en otäck film nyligen som hette "Children of men" som jag tänkte på när jag läste det du skrev. Den är också en del av genren postapokalyps. Jag håller med om det du skriver. Jag skulle också platsa bättre i en sådan värld. Har haft funderingar på det när jag ser det där förhatliga programmet Lost på teve också. Med förhatlig menar jag att det programmet ju kan driva en vanlig människa till vansinne, gissa då hur det känns när man har kontrollbehov?
Vad var det mer jag skulle kommentera...Hmm.. minns inte just nu, men jag läser det du skriver och tycker det är intressant. Beundrar att du orkar skriva så långa inlägg. Själv har jag ju så dåligt tålamod att jag blir väldigt stressad när jag vet att jag ska skriva något längre, även om jag vill.
Bloggande är nog inte så knepigt egentligen, det blir abra precis så knepigt som man själv väljer att göra det tror jag. Det är abra att läsa hjälpavsnittet för din blogg-service så ska du nog se att du blir klokare på hur din egen funkar. :) Children of men tänkte jag se någon gång, tycker den låter lagom otäck. Tycker om skräckfilmer med postapokalyps-tema....
Lost är min favorit, jag sitter hela tiden och faktiskt hoppas att de inte ska komma från ön, hur dåligt skruvad är inte jag då? ;)
Jag har inget val än att skriva långa inlägg. Jag vet helt enkelt inte när jag ska sluta. Jag har inte skrivit på många år, annat än chattar på msn och fylla i blanketter till myndigheter, så jag har nog mycket innuti som vill komma ut. Måste liksom ta igen för förlorad tid vid tangentbordet.... Om du vill skriva men inte vet vad du ska skriva om, bli itne rädd för att det ser tomt ut, skriv om filmen du tittade på nyss, vad den väckte för känslor. Skriva är skönt så länge man inte sitter och försöker för mycket. Herregud, jag skriver ju bara en massa blaj och det känns fantastiskt. ;)
